Cancerfonden om någon borde vara vår vän

En sak man vänjer sig vid när man kämpar för att vejpningen inte skall regleras sönder, är hur dåligt pålästa motståndarna är.

Det borde egentligen vara en fördel, men är i själva verket ett stort problem. Det går nämligen inte att diskutera med personer som inte accepterar samma grundförutsättningar för diskussionen. Om den du diskuterar med dessutom till råga på allt ses som en ”good guy” i kraft av sitt övriga arbete, journalistiska eller vetenskapliga kreditiv, eller sin position i samhället, så blir det än svårare.

Jag har varit på lite för många begravningar de senaste åren och gemensamt för dem alla är alla gåvor till Cancerfonden. De måste tillhöra de största mottagarna av kondoleansgåvor i landet. Med all rätt får jag säga, för det är ett område som behöver alla pengar de kan få – och även om vi kommit långt, så är det långt kvar att gå.

Det är inte heller direkt förvånande att Cancerfonden kämpar mot tobaken, även om jag personligen kan tycka att de borde hålla sig för goda för att vara ytterligare en opinionsorganisation. Samtidigt är tobak med stor sannolikhet en av de största cancerorsakerna i det moderna samhället näst ökad medelålder, så att de inte skulle tycka något alls skulle vara lika konstigt det.

Men den här gången har de fel.

Inte bara fel, de är helt ute och reser. De ojar sig över beslutet i högsta förvaltningsrätten som konstaterar att e-cigaretter inte är ett läkemedel.

För att rekapitulera:

Vi har alltså en organisation som kämpar mot cancer som är missnöjda över att ett mindre cancerogent alternativ till rökning kommer fortsätta existera?

  • Det alternativ vi pratar om har få beståndsdelar, ännu färre cancerogena beståndsdelar och i de fall man hittat sådana, så är de på nivåer som är promille av motsvarande halter i tobak.
  • Det alternativ vi pratar om, är för många gamla rökare som inte lyckats sluta på något annat sätt en alternativ njutning som fått dem att överge tobaken för alltid.
  • Det alternativ vi pratar om, kommer med all sannolikhet att minska risken för rökningsrelaterad cancer hos dessa före detta rökare med alltifrån hälften och upp till bortåt nio tiondelar.

Detta är alltså det alternativ som Cancerfonden kämpar mot; det alternativ de vill skall lagstadgas till förgängelse och i största allmänhet tycks hata.

Argumenten för denna fantastiska hållning är sådana vi känner igen. Det första som kommer som ett brev på posten är det lagmässiga vakuum som påstås gälla e-cigaretternas försäljning och användande. De omfattas nu vare sig av läkemedelslagen eller tobakslagstiftningen. Därför skulle automagiskt alla försäljare och tillverkare stå i kö för att sälja e-cigaretter till barn och yngre tonåringar… Från artikeln:

I förra årets Cancerfondsrapport skriver vi om den lömska marknadsföring som omgärdar e-cigaretterna. Exempelvis förekommer rökvätskor till e-cigaretter i en rad lockande smaker, som bubbelgum, choklad, popcorn, cola och belgiska våfflor. Förutom detta riktas reklam för produkterna tydligt mot ungdomar.

Det framgår inte av citatet varför vuxna människor inte skulle tilltalas av bubbelgum, choklad, popcorn etcetera. Jag skulle säga att av alla e-cigarettanvändare jag mött och diskuterat med, så är det en minoritet som vill ha tobakssmak, medan en absolut majoritet inget hellre vill än att utforska nya smaker och upplevelser. Tobakssmaken är oftast viktigast för de som precis lämnat cigaretterna, sen kommer många på ”bättre tankar”. Själv gillar jag både och, men andra smaker tar mer och mer överhanden.

Det är med andra ord en av de mest förljugna, okunniga och sega myter som existerar kring e-cigaretter, detta att smaker som skiljer sig från tobak skulle rikta sig mot ungdomar. Det är helt enkelt fel, har aldrig varit rätt, bygger på en total missuppfattning och är dessutom så dumt att klockorna stannar. Man får anta att alla som kommer med detta argument själva hatar choklad, kakor, godis, läsk, våfflor och annat gott. De kanske borde prata med dietister och höra efter vad som är ett av våra andra folkhälsoproblem?

Jag skulle också vilja ha ett exempel på den där reklamen alla pratar om, den som riktar sig mot ungdomar. Alla pratar om reklamen, men jag har inte sett några konkreta exempel.

Slutligen sträcker sig detta regleringsmässiga vakuum som mest ett halvår framåt i tiden. Sverige måste implementera artikel 20 i tobaksdirektivet, det som handlar om e-cigaretter. Det är ett korkat direktiv, men inte desto mindre är det vad vi kommer få leva med. Så även om inget annat skulle förändras, så kommer inte e-cigaretter och påfyllningsvätskor få säljas till omyndiga.

Det är dock en halmgubbe, eftersom alla online-butiker i Sverige redan tillämpar artonårsgräns, liksom alla e-vätsketillverkare, liksom de flesta fysiska affärer. Det finns säkert enstaka bensinmackar och tobaksaffärer som slarvar, men överlag är inte situationen sån att nya lagar eller regler skulle förändra något.

Ytterligare citat från Cancerfondens artikel:

Tobaksjätten Philip Morris uppköp av företaget Nicocigs Ltd, den största tillverkaren av e-cigaretter i Storbritannien, visar på tobaksbolagens stora intresse för så kallad tobaksfri rökning. Risken är att marknadsföringen, tillsammans med budskapet om att e-cigaretter är ett ofarligt sätt att röka, kan locka in unga i nikotinberoende och rökning.

Så för att tobaksbolagen – dessa ondskans hantlangare – visar intresse för e-cigaretter, så skall vi anta att marknadsföringen kommer rikta sig mot barn i början av puberteten? Jag gillar iofs inte Big Tobacco,  men citatet ovan är så usel argumentationsteknik att jag mår dåligt av att läsa det.

I realiteten är e-cigaretter i mycket högre grad ett sätt att locka ut inbitna rökare från helvetet att röka tobak, än ett sätt att locka in icke-rökare till rökningen. Det finns väldigt stora problem med de undersökningar som påstår att e-cigaretter lockar ungdomar att börja röka. Det finns också undersökningar som visar att den absoluta majoriteten av e-cigarettanvändare är tidigare rökare.

Cancerfonden borde vara våra vänner, vad gick så fel?

Cancerfonden och alla andra organisationer som kämpar mot cancer och KOL, borde vara e-cigaretternas största vänner.

Här finns en produkt som ger rökare den njutning de vill ha, men utan 95% av riskerna med tobaksrökning. Det är som att köra rysk roulette och plocka ut kulan: handlingen ser likadan ut, det ser ut och låter lika, men i realiteten är faran över.

Cancerfonden borde propagera för e-cigaretter, borde stå på barrikaderna mot regleringar. Diskussionen borde vara: hur får vi bort de sista riskerna och gör dem ännu säkrare? Om det finns risker vi inte känner till, hur hittar vi dem och åtgärdar dem? Men samtidigt med insikten att redan som det är, så kan e-cigaretter rädda tusentals liv. En miljon svenskar röker, hälften kommer statistiskt dö av sin ovana. Det innebär en halv miljon människor.

Om e-cigaretter räddar så lite som 5% av dessa, så handlar det om om sanslösa 25000 personer vars liv och livskvalitet kommer räddas.

Det i sig borde väl vara tillräckligt?

Marcus FridholmSkrivet av:

Webbutvecklare bosatt i Göteborg. Slutade med tobaksrök i juni 2015, efter 35 år med cigaretter.

Senaste artiklar

Senaste kommentarer