Samtidigt i Australien

Vi beklagar oss ofta över korkade beslutsfattare, lobbyister och andra klåfingriga tyckare. Jämfört med Australien har vi det dock rätt mysigt här i Europa.

I delar av down under, så har det skett polistillslag där ejuice och utrustning beslagtagits. Ingenstans i Australien är det tillåtet med vätskor som innehåller nikotin och till råga på allt har de Simon Chapman…

Professor Emeritus i folkhälsa Simon Chapman är en lustig snubbe. Han är en av de ”upplysta” som kämpat mot tobak med alla tillgängliga medel och har förärats en medalj av WHO för sina insatser runt ”No Tobacco Day”. Tillsammans med Stanton Glantz har han sedan varit ute på korståg mot e-cigaretter.

De skriver sina artiklar, har sina föredrag, och gör sina intervjuer på basis av ofta väldigt problematiska ”forskningsrapporter”. När dessa underökningar sedan kritiseras, så skulle man kanske kunna förvänta sig en förändring av tonläget? Eller åtminstone att de inte längre lutar sig mot dessa rapporter? Nej, så enkelt är det inte. För de släpper ofta rapporten som en het potatis och plockar upp nästa som ännu inte blivit motsagd. Senare kan ”meta-analyser” göras, där de problematiska rapporterna finns med igen och så drar de slutsatser utifrån data som redan är vederlagd, eller åtminstone kraftigt kritiserad.

I grunden handlar det naturligtvis om aversion. De ser båda e-cigaretterna som ett illa förtäckt försök att få oss att fortsätta röka. De pratar om åternormalisering av rökning, om förgiftningsrisker, om okända långtidsrisker och allt annat som hela tiden dyker upp när e-cigaretter diskuteras. Genom sina positioner som akademiker engagerade i anti-tobaksarbetet och med myndigheters och beslutsfattares ständiga vilja att vara massornas förmyndare och veta bättre, så får de ett oerhört genomslag.

Nyligen, i maj 2016, så deltog Chapman i publicerandet av ett ”diskussionsunderlag” för beslutsfattare och inbjudna tyckare. Det var inte meningen att allmänheten någonsin skulle läsa detta dokument, men det delades naturligtvis vidare. I inbjudningarna kunder man läsa:

This discussion paper is provided for the purposes of informing the consultation by invitation only, please do not distribute or circulate this paper to other parties.

Det lustiga med diskussionsunderlaget är att det låter rätt resonabelt, men att Simon Chapman strax efter undergrävde hela den resonabla tonen och diskussionen genom att gå ut i media och berätta precis vad han tyckte

Frågan är när dessa figurer genomskådas, om någonsin? Skall vi verkligen besluta om policy utifrån auktoritära individer som anser sig veta bäst, oavsett om de faktiskt gör det eller inte? Även om man ställer upp på auktoritetsstyre, så är väl i alla fall det minsta man kan begära att dessa auktoriteter sätter sanningen framför sin egen agenda. Det borde inte vara orimligt att begära att de lyssnar även på de som har avvikande fakta att tillföra.

Australian ENDS Discussion Paper – May 2016 – Chapman et al by clive_bates on Scribd

Marcus FridholmSkrivet av:

Webbutvecklare bosatt i Göteborg. Slutade med tobaksrök i juni 2015, efter 35 år med cigaretter.

Senaste artiklar

Senaste kommentarer